Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

NOVEMBER

21

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

Att våga falla, spränga gränser och ta kål på Jante

Post icon

November är här och löven exploderar i sin färgresa. De flesta löv har nu släppt taget. Vägen är att frivilligt falla ner mot marken. Ovetandes om vad som väntar dem där. De virvlar runt en stund i den klara höstluften, känner att de lever och får nya perspektiv för att sedan sakta singla ner mot jordmånen. Valet är klart! Ett fritt fall på fast mark.

Några få löv håller sig kvar högt där uppe i de kala, på dess ursprungsgren. Rötter ber löv släppa taget, då de kommer ny-tid. Mörkret ljusnar när tiden är inne, allt har sin tid. Lövet har svårt att släppa och falla från sin gren. Ser de andra försvinna, önskar de kom tillbaka. Rädslan håller lövet krampaktigt kvar till nordanvind hjälper lövet ner i väntande vilejord.    

foto: John Arthur Ekebert

Foto: John Arthur Ekebert

Det sista lövet faller till marken. Känner ingenting. Känner endast att den blivit fråntagen sin fria vilja att själv välja riktning, att falla.

Det Löv som frivilligt släppt taget, som brutit sig loss, följt sin egen väg, naturens väg. Låtit vinden föra det fram mot nya horisonter. Känt av rötternas vibrationer. Litat på sin intuition. Skitit i Jante och hans lag om att man inte bör sticka opp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Som inte fallit offer för grupptrycket eller de andra lövens vibrationer. Det lövet kan vara stolt. Stolt över sig själv. Stolt över att det vågat göra något nytt. Att det vågat ta ett fritt fall på fast mark.Stolt över att vara precis så som det är oavsett vad Jante sagt!

Men det är inte lätt att vara ett ensamt löv i en värld som ibland kan upplevas hård och kall. Långt ifrån lätt att slå sig fri, följa egen väg. Lite i taget ta kål på Jante. Att döda illusionerna om vad som är rätt eller fel. Inte bry sig vad andra tycker och tänker. Nä det är inte lätt! Därför är det ok att virra runt i ovissheten en stund. Att vidga sina vyer. Att låta vinden ta tag, vara nyfiken, upptäcka livets erbjudanden.

Även löv som släppt taget, som lämnat trygghet för ovissheten behöver senare stöd, få känna att de inte är ensamma. Behöver hitta ett nytt sammanhang, med andra löv som också tagit ett fritt fall på fast mark. Det är först då lövet kan se det fina med uppoffringen, med fallet, med valet att lämna det kända.
Det är då! lövet kan förstå! Att det fria valet lett till nytt, större och annorlunda! Oftast till bättre. Även om det tillsynes sett kan verka vara helt ologiskt.

Det är här Lövblåsarna kommer in i bilden.

foto: John Arthur Ekebert

foto: John Arthur Ekebert

Lövblåsare i knall-orangea rymdliknande dräkter, som med sina brummande blåsinstrument fattat att löven som fallit behövs att samlas ihop. Att de trots sin frihet ibland kan behöva lite hjälp på traven. Lövblåsare som fattat att löven behöver varandra för att tillsammans kunna utveckla den enorma potential de var och en enskilt och tillsammans besitter. Egenskaper som inte kunnat komma fram när de ”frivilligt” suttit fast på separata grenar. Invaggade i tron om att de behöver sitta på ”samma gren”, för det är ju så det alltid har varit… Eller?

Det som skiljer lövblåsarna från nordanvinden är hur deras målgrupp kommit att hantera och känt inför deras intåg. De löv som inte vetat bättre än att krampaktigt hålla sig kvar till varje pris kanske en dag i förmultningsprocessen inser att nordanvinden inte var så tokig iallafall. Men då är det oftast för sent att vända om. För sent att ta tillbaka makten över sitt liv och sina val.

De löv som valt att släppa taget och lämnat tryggheten bakom sig har däremot visat prov på att de är redo att möta nya världar och kan därför med öppet hjärta och sinne bemöta lövblåsarnas hjälp. Med klar blick vågar de ytterligare en gång låta sig sugas in i något okänt, i något gränslöst. Där de i bästa fall tillsammans med andra fallna kan skapa något nytt. Skapa sin egen värld. En ny verklighet.

En verklighet där varken rädslor eller Jante är ett hinder.

Där gränser som tidigare tyckts självklara kan sprängas.

Där nya möjligheter skapas och drömmar som tidigare varit omöjliga kan genomföras.

En verklighet där allt är möjligt, där du i en trygg miljö med andra löv tillåts att pröva dina vingar, tillåts att växa och bli större än Jante.

En verklighet där du kan göra det du känner för så länge du inte skadar dig själv eller någon annan.

Vad är det värsta som kan hända?

Kanske att du lär dig något nytt på fallet ner mot marken 🙂 Här kommer tre exempel vad som skett när jag den senaste tiden låtit mig att ”falla”. Ibland ensam, ibland med andra.

Total improvisation, Spoken Word

Hip-Hopp alá Peer support med Göran

Dans med Klubb Gränslös i tuben

Så var inte rädd. Det finns lövblåsare som kommer att hjälpa dig på vägen. Som kommer se till att du landar mjukt precis där du hör hemma när tiden är inne. Även om lövblåsare ibland kan vara svåra att upptäcka, då alla inte per automatik klär sig i knall-oranga dräkter och över tid också förändra skepnad. Kanske är det så att just din lövblåsare finns precis runt hörnet, eller bakom den slitna dörren längst ner i huset du bor? Kanske sitter lövblåsaren bredvid dig på morgonbussen eller bakom kassan på valfri mataffär?

Genom att släppa taget, falla mot marken och lyfta blicken hittade jag tillslut mitt team av lövblåsare. Lövblåsare som varje dag blåser nytt liv i mig… och det är jag oerhört tacksam för!

LÖÖÖV/KÄRLEK

// Cecilia Fellenius

P.s En av mina lövblåsare heter John Arthur Ekebert och är också mannen bakom bilderna till texten. Han är självklart mycket mer än så, men det får jag skriva om en annan gång 🙂


Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

.