Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

AUGUSTI

27

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

Att hitta tillbaka till det barn du en gång var

Post icon

Alla barn har drömmar o fantasier. Drömmar och fantasier som vart tiden lider, ju mer vi växer, blir allt färre och oftast lite mer realistiska i sin karaktär. För många sker detta paradigmskifte, denna nya period i livet naturligt när man slussas över från förskola till skola. Det är liksom här inskolningen till vuxenlivet oftast påbörjas och en helt ny värd öppnar upp sig, på gott och ont. En värld där barnet i bästa fall får möjlighet att utveckla sitt sinne för fantasi och kreativitet. Men som för de kanske allra flesta innebär en långsam och ibland mycket smärtsam slakt av de drömmar och fantasier man tidigare haft.

En värld där det som tidigare varit möjligt blir omöjligt (utan rätt stöd). En värld där ibland vi vuxna använder våra ord och handlingar på ett direkt livsfarligt sätt, när vi säger till barnet att det tänker ”fel”. Att det måste växa upp. Bete sig på ett visst sätt och sluta dagdrömma – För en drömmare har ju ingen chans i detta prestationsinriktade samhällsklimat som råder. Skall man klara sig i vår värld, ja, då gäller det att vara realistisk… Eller?!?

Det är inte bara intåget i skolans värld och de vuxnas ord som kan slå hål på ett barns dröm.  Även andra saker kan spela in och inkräkta på friheten att drömma eller fantisera fritt. Inkräkta på ett barns rätt att just få vara barn.

954802_188452834660200_1084629569_n

Hur vi kastas in i vuxenvärlden och hur drömmar tillintetgörs kan skilja sig mycket åt beroende på vilka vi är, hur vårt sociala nätverk ser ut eller var vi är födda… Kanske är det något av de följande påståenden som fick just dig att sluta tro på dina drömmar och fantasier? Som fick dig att växa upp…

Skolan? Insikten om att jultomten i själva verket är hyrd på blocket, och inte alls bor på nordpolen?  Tidningarna som skrev jobbiga ”sanningar” om din favorit artist? Eller den där ikryssade ”nej” rutan du fick tillbaka när du frågade chans för första gången?  

För någon annan kanske intåget i vuxenlivet skedde i samband med andra omständigheter. Vissa omständigheter så allvarliga att de direkt skulle kunna klassas som livshotande. Omständigheter där existensen står på spel och som gör att man ”måste” växa upp. Ibland alldeles för tidigt. Att få cancer som barn är ett exempel på en sådan omständighet.

I samma sekund som när jag sex år gammal fick mitt cancerbesked försvann en del av det bekymmerslösa barnet i mig. Likaså mina drömmar. Fast helt sant är det kanske inte att alla mina drömmar gick upp i rök. Visst var det rätt mörkt och drömlöst under en period… Men efter ett tag kom drömmarna tillbaka. De var dock av en helt annan karaktär än tidigare. Mina drömmar om att bli delfinskötare, bada i en pool fylld av glass eller flytta till månen ersattes med helt andra drömmar. Drömmar om att slippa stickas i fingret varje morgon. Drömmar om att överleva. Drömmar om att få höra hur min nyfödda lillasyster skulle låta som stor.

dröm

Oavsett hur det var för dig när du tvingades bli vuxen, finns det hopp. Det finns faktiskt platser där drömmar kan växa. Platser där barnet i dig återigen får finnas. Platser där fantasier kittlar tanken och där du får vara precis den du vill vara.

Barretstown är en sådan plats. En plats som jag i  somras fick möjligheten att åka till i egenskap av ledare. Barretstown är ett europeiskt läger på Irland för barn och ungdomar mellan 7-17 år som behandlas eller har behandlats för cancer. På Barretstown får de träffa andra i samma situation och uppleva en spännande vistelse full av aktiviteter. Där får barnen också möjligheten att utmana sina gränser, göra sådant de trodde var omöjligt, skratta, drömma, fantisera och återigen få tillbaka en del av det bekymmerslösa barnet som cancernerfarenheten tagit ifrån dem. Barncancerfonden gör det varje år möjligt för ett 30-tal barn och ungdomar att  åka till Barretstown. En plats där drömmar blir verklighet. En plats där barn får vara barn.

_MG_3151

Så här säger en av de andra ledarna om vistelsen: ”Det bästa med Barretstown var hur otroligt roligt jag själv haft det tillsammans med barnen och de andra ledarna. Att med egna ögon få se hur bra de trivdes och hur deras självkänsla kom fram allt efter som dagarna gick. En upplevelse jag aldrig kommer att glömma var när pojke med hjälp av de andra barnen och ledarnas peppning, klättrade högst upp på den 20 meter höga klätterställningen, helt själv, med ett ben!”

Som sagt det finns platser där drömmar och fantasier är tillåtna. Där fantasierna inte når några gränser. Drömmar och fantasier som jag tror vi alla behöver en dos av när livet blir allt för allvarligt. Allt för vuxet. Det gäller bara att hitta dem.

_MG_6489

När fick du senast möjligheten att drömma och återigen hitta barnet i sig själv?

För mig var det på Barretstown. Där jag som ”straff” , inför en fullsatt aula, fick äta upp en tallrik med glass utan händer, dessutom iklädd en prinsessdräkt (poolen får vänta till nästa år). För att sedan, tillsammans med tio unika flickor från helt skilda världar med cancern som gemensam nämnare, skapa ett önsketräd. Ett träd där vi med hjälp av papperlappar och sytråd hängde upp våra drömmar. Drömmar som jag tror hänger kvar än idag…


Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

.