Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

Inlägg inom kategorin "Gästblogg"

NOVEMBER

05

Kristina Runyeon-Odeberg

Kristina Runyeon-Odeberg

Att gå i ett mentalt ösregn

Alla dagar som jag arbetar går jag upp långt före gryningen, i klart väder och i ösregn. Så här på hösten brukar jag ofta få stå ut med ett par timmars rask promenad med tungt lass i just – ösregn. Jag har alltid som ambition att försöka ha fått ett antal timmars sömn innan jag vaknar, men ibland är det lättare sagt än gjort. Jag hänger oftast på SMHI:s webbplats såväl på kvällen innan jag går och lägger mig som på småtimmarna. Just i morse var prognosen ”säker” och det skulle inte regna. (I praktiken visade det sig att det…

>> Läs mer

OKTOBER

08

Kristina Runyeon-Odeberg

Kristina Runyeon-Odeberg

Minnen från ett medicinskåp

Minnen är något som man sällan kan kontrollera när de dyker upp. Ibland blir de en glad överraskning och ibland är de… ja, låt oss säga enbart en överraskning. Lite som ett spindelnät, kanske. I fel belysning kan det vara lätt att missa. Lägg till några daggdroppar, och vips så framträder det tydligt. I veckan som gått har jag haft anledning att röja i lite skåp för en smärre omflyttning hemma. Maken har hjälpt till, men det är mest jag som har ställt till röran, så jag har behövt göra det mesta. Under veckan tog jag tag i medicinskåpet, där…

>> Läs mer

AUGUSTI

31

Kristina Runyeon-Odeberg

Kristina Runyeon-Odeberg

Det är som mörkast före gryningen…

Uttrycket Det är som mörkast före gryningen är måhända en klyscha, men det har följt mig genom många år. Det är också titeln på ett kapitel i en bok. Fundera på det, du, kära läsare. Jag är inte säker på exakt vilken boken är, men författaren – som är en favorit sedan många år – har jag alltid i minnet. Eftersom jag är uppe på småtimmarna nuförtiden har jag haft anledning att fundera över uttrycket som talar om mörkret och gryningen. Jag går långt varje morgon med min lilla vagn och levererar bland annat det som andra tror fastnat i…

>> Läs mer

JULI

20

Kristina Runyeon-Odeberg

Kristina Runyeon-Odeberg

Kan man rangordna lidande?

En tanke slog mig häromdagen: ibland tycks det som om lidande rangordnas. Jag har funderat över frågan många gånger. Eftersom den gör sig påmind ibland så tycker jag att den förtjänar ett eget inlägg. Stundtals plockar jag upp vad människor säger i mobilen när de är ute och rör sig i det publika. Mobilblottare ligger mig inte närmast hjärtat, så jag kommer på mig själv med att skaka lätt på huvudet åt den där semesterresan som inte dög, eller håret som blev för kort, och tänker ibland: ”Lyckliga du.” Men lika snabbt får jag hejda mig. Jag vet ingenting om hur det är…

>> Läs mer

JULI

03

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

Tack och hej eller ”Frexit”

Dax att ta adjö. Ok, det är nu dags för mig att göra mitt sista inlägg i denna blogg. Låt mig först säga att jag har haft roligt när jag skrivit men framförallt när jag läst kommentarer på tillexempel Facebook. Det viktigaste först, inget uppseendeväckande har hänt med Noels hälsa under denna tid. Nästa koll är någon gång i augusti om jag räknat rätt. Han mår bra, han har redan sommarknän. Sommarknän är den vetenskapliga termen för ett barns knän under sommaren. Fulla av blåmärken och skrapsår från de äventyr barnet i fråga redan hittat på utomhus i det rusiga…

>> Läs mer

JUNI

27

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

Att vara pappa i modern tid.

För länge sedan. Här kommer ett inlägg som handlar tiden innan allt startade. Och ja, jag vet att det inte är synd om mig. Man ska såklart inte kategorisera människor, men… Som vit heterosexuell man i norra europa med fru och två barn är jag inte direkt förtryckt, jag vet det. Men ändå, detta är min upplevelse. Husförhöret. Det närmar sig jul och jag slås över att det är så fint hemma. Emmelie har pyntat och fixat de senaste månaderna så allt är tipptopp. Det luktar nybakat i köket, golven är nystädade och vi har utan att erkänna det för…

>> Läs mer

JUNI

16

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

Stålning del två och BOOOOOOM!

Detta är alltså den utlovade fortsättningen på ett tidigare inlägg om strålning och en förrädisk kickbike. Om du inte läst det hittar du det här: Strålning och den mordiska kickbiken. Och inte att förglömma, tack för alla inlägg om bloggen på och i sociala medier. Ett tips bara, lämna dom gärna här så att alla kan ta del av dem. Vardag. En av de trettio strålningsdagarna kunde se ut på följande vis. Noel hade en stående strålningstid klockan 08.00. Eftersom det är mycket svårt att säga till en ettåring att ligga helt still var han tvungen att sövas varje gång….

>> Läs mer

JUNI

09

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

Det andra sidan av myntet.

Det andra sidan av myntet. I förra inlägget försökte jag ge några konkreta råd om hur du som möter någon som drabbats kan  hantera den situationen. Men vi då, vad har vi för ansvar? När nu någon försöker säga nått snällt, klokt, medkännande, upplyftande eller tröstande är det faktiskt upp till den som är mottagare av denna handling att ta emot detta på ett respektfullt sätt. Det är faktiskt ganska lätt att bli stött eller tillockmed sårad om man vill det. Lite beroende på var man befinner sig känslomässigt just då avgör hur tjockt ens skinn är. Det är därför viktigt…

>> Läs mer

JUNI

05

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

Om du möter någon vars barn blivit sjukt eller ännu värre.

Innan du läser detta inlägg vill jag vara mycket tydlig. På riktigt alltså, du behöver förstå detta innan du fortsätter läsa. Jag har läst en hel del böcker i ämnet, sett och hört många föreläsningar och framförallt upplevt detta själv. Men det betyder inte att mina råd fungerar. Inte alls om vi ska vara ärliga. Om du själv upplevt detta och motsätter dig mina tankar så ta en liten paus och förundras över hur olika vi kan vara i samma eller liknande situation. Kort sagt detta är tankar och erfarenheter från en norrländsk kille som gillade Mötley Crue när han…

>> Läs mer

MAJ

29

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

Familj, ekonomi och Citykamrater.

Hur påverkas en familj som drabbas av att ett barn blir svårt sjukt? Och hur klarar man av det på bästa sätt? Ja, det är såklart olika. Men, man kan nog med säkerhet säga att ”det är bra om utgångsläget är gott.” Jag pratar då om enkla saker som att man bor bra, har vänner, familj och sånt. Men för mig måste jag nog påstå det viktigaste var att vi var kära i varandra. Jag och min fru alltså. Låt oss först göra en sak helt klar och tydlig. Jag älskar Emmelie, med henne i mitt liv är allting mycket…

>> Läs mer

MAJ

28

Jannice Eklöf

Jannice Eklöf

Mitt mammaliv: Tre barn, varav ett är fullt friskt

Joel föds den 25:e juli 2002. Han är ett väldigt litet barn, men jag, som själv är liten, tänker att han brås på mig och inte på sin 190 centimeter långe far. Den första tiden är långt ifrån komplikationsfri, vår nye familjemedlem har kolik och går inte upp i vikt som han ska. Tre månader gammal konstateras det att Joel har ett blåsljud på hjärtat, som kräver årliga ultraljudsundersökningar. Vår enorma glädje blandas med oro, men efter spädbarnstiden känns det lugnare, när Joel går från ständigt skrikande, tunn bäbis till halvtjockt småbarn som charmar brallorna av alla han möter. Drygt…

>> Läs mer

MAJ

22

Josefine Gullbring

Josefine Gullbring

Skoltiden

Den 8 juni 1998 så hävdes min isolering och jag var fri att röra mig. Men eftersom jag var svag efter behandlingen så spenderades mycket av den sommaren liggandes i soffan eller utomhus i en skrinda. Denna sommar var även vädret perfekt för en som nyss hade gått igenom en benmärgstransplantation och inte fick vistas i direkt solljus; vädret var nämligen mulet och regnigt. Till hösten så skulle jag börja på ”sexårs”. Eftersom jag hade gått igenom en behandling så såg jag inte ut som alla andra jag hade inget hår och hade en slang i näsan, vilket gjorde att…

>> Läs mer

MAJ

21

Jannice Eklöf

Jannice Eklöf

Hon är här, men jag saknar henne

Hon ligger bredvid mig, med benen som vanligt intrasslade i mina. Jag kan ana hennes silhuett i skenet från den färgskiftande nattlampan. En liten hand, tryggt utslängd nedanför det avslappnade huvudet. Sträva, men samtidigt mjuka, nybildade hårtestar. Vi sover alltid tillsammans hon och jag. Hon ligger snett över sängen för att lättare kunna styra in sina ben i mina. Jag hör de djupa andetagen som emellanåt avbryts av ett utdraget läte, en blandning av suckande och stönande. De små tänderna som rätt vad det är gnids hårt mot varandra, det gnisslande ljudet skär i mig. Plötsligt rycker jag till när…

>> Läs mer

MAJ

18

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

Strålning och den mordiska kickbiken.

När Noel tillslut blivit tillräckligt gammal för att strålas var det dax för ett nytt kapitel i vår resa. Det har blivit sommar och vi är planerade att bo i Cancerfondens lägenhet i Umeå. Behandlingen är en planerad att vara gång om dagen, varje veckodag i sex veckor om inget inträffar. Eftersom Noel är så liten måste han sövas varje gång. Detta för att han ska ligga helt still när själva strålningen sker. Upplägget är att vi varje morgon tar med honom till strålningsavdelningen där han sövs på plats och och sen sker själva strålningen under tiden vi väntar i…

>> Läs mer

MAJ

17

Kristina Runyeon-Odeberg

Kristina Runyeon-Odeberg

Bölfest

Varifrån kommer behovet av att hålla bölfest när jag är tvungen att berätta vår familjs historia? Efter att i början ha tröstat många, har jag nu kommit till stadiet där jag tycker att det bara är ett pinsamt fenomen. Bölfesterna handlar nämligen alldeles för ofta om att det är synd om den som får höra historien, inte om någon slags empati. Vid det här laget har jag tappat räkningen – förutom att jag nyligen utsattes för, ja, du gissade rätt, kära läsare, en bölfest för mycket. Jag har inte tid att tycka synd om många, allra minst mig själv. Det…

>> Läs mer

Kategorier: