Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

Inlägg inom kategorin "Give Hope"

SEPTEMBER

29

Jessica Hansson

Jessica Hansson

Barncancergalan, Walk of Hope och Peer Supporters

Att vara en del av engagemanget inom Barncancerfonden är helt fantastiskt. Samtidigt som jag går min utbildning till att bli en Peer Supporter, så har jag nyligen även deltagit i Barncancerfondens Walk of Hope. Jag kommer att skriva mer om Peer Support-verksamheten i följande blogginlägg, men här kommer jag starta med en kortare introduktion. När jag skriver detta inlägg sitter jag samtidigt och tittar på Barncancergalan som sänds på Kanal 5 från Berns i Stockholm. Genom galan visar vi alla hur läkande humor och ett gott skratt kan vara. Hoppas att ni var flera som såg programmet och delade ett…

>> Läs mer

MAJ

26

Johanna Perwe

Johanna Perwe

Får vi låna ett blogginlägg av dig?

Nu riktar jag mig till alla er som också bloggar där ute; stora som små, kända som okända. Alla som vill hjälpa till att bidra i kampen mot barncancer. Vi skulle vilja att ni lägger upp vår nyöppnade hopp-shop i ett blogginlägg. Då hjälper ni till att sälja det populära armbandet Silverhjärtat. Målet är att sälja 7 000 armband mellan 25 maj till 14 juni. Här står det hur man gör för att lägga upp hopp-shopen i ett blogginlägg. Hur enkelt och bra som helst. Och så här snyggt blir det: Och om du inte har en egen blogg så får du gärna sprida det här…

>> Läs mer

MARS

25

Johanna Perwe

Johanna Perwe

Tips till påskharen

Påsken närmar sig med stormsteg och det börjar bli dags att planera för det där spännande hemliga, som brukar dyka upp till påsk. Jag vill passa på att tipsa om våra fina presentförpackningar som säljs på givehope.se. De funkar perfekt att lägga påskpresenter i, såväl ätbara som andra härligheter, som du vill ge bort i påsk. De finns i flera storlekar och det bästa av allt: de stödjer vårt viktiga arbete! En riktigt glad och god påsk önskar vi er! //Johanna Perwe

JUNI

09

Helene Kindstedt

Helene Kindstedt

Med ett Survivorship Passport mot framtiden!

Vi sitter på Barnonkologen för sista gången, jag och min son. Vi sitter i samma rum där allt började i september 2006, och med samma läkare. Idag är vi här för att ta farväl av barnonkologen. Han är sedan länge fri från cancern, och vi är ute i det goda livet igen. Idag ska vi summera det som varit, är tanken. Vi ska få med oss remisser och dokument till de olika instanser som nu ska ta vid, inom vuxenvården. För även om han är fri från cancern, så finns ju spåren efter den kvar. Vi får remisser till vuxenvårdens…

>> Läs mer

FEBRUARI

10

Helene Kindstedt

Helene Kindstedt

Om att flytta gränsen för vad jag klarar av

Jag sitter med familjen och tittar på Fångarna på fortet. Vi förfasas över hur en deltagare ska gå på lina över fortet, en lina som spänts upp många, många meter ovan jord. Där nere väntar tigrarna, och även utan dem skulle ett fall ner betyda slutet. På allt. En hissnande känsla. Jag är sanslöst höjdrädd, tigrarna spelar mindre roll. Deltagaren tvekar. Gunde peppar. Och vi håller andan från TV-soffan. Vi skulle aaaaldrig ge oss ut på den där linan, även om de har skyddslinor och all säkerhet man kan tänka sig. HUA!  Men på något vis gör ju personen det….

>> Läs mer

JANUARI

08

Helene Kindstedt

Helene Kindstedt

Om tron på att det kan gå bra.

Vi hör inte hemma där längre, på barnonkologen. Inte för att faran är över, men för att sonen har blivit man. För att han är myndig och numera tillhör sjukhusets vuxenvärld. Men vi är där ändå, han och jag. Vi lämnar stickpresenter och ska just gå när en pojke full av energi rusar förbi oss. Jag stannar upp. Blir glad på något vis. Han är så full av liv, det är ovanligt på den här avdelningen. Hans ögon påminner mig om någon, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vem det är. Han far runt på avdelningen och hans…

>> Läs mer

DECEMBER

23

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

Jul, jul… strålande jul, eller…

Jag har hört att julen skall vara en tid då man inte behöver oroa sig, en tid då både ljus och kärlek skall spridas. Det hela låter oerhört fint på pappret… Men hur ser det egentligen ut när man tittar sig omkring i det som kallas för verkligheten… I den verklighet jag ser finns det faktiskt folk som av olika anledningar inte alls får uppleva den lugna och kärleksfulla tid som julen sägs vara… När det gäller jultraditioner och julfirande har mina krav sänkts med åren. De köttbullar som mamma gör i ugnen och som blev min livlina när jag…

>> Läs mer

DECEMBER

09

Helene Kindstedt

Helene Kindstedt

Om julen, julklappar och ett paket jag inte ville ha.

ÅÅÅÅH!!! Fett coolt! Utbrister min 8-åring när han upptäcker att vårt hem förvandlats till en orgie i julpynt och ljuskällor. Det finns så mycket förväntan i hans ögon, som inte bara handlar om paket. Det handlar om att samlas, om att vara. Om att spela spel och baka pepparkakor. Men det är klart. Han har också skrivit en lista över paket han önskar sig. Julpyntet vittnar om att snart kan hans önskan slå in! Min jul har förändrats genom åren.  Som nybliven vuxen, som nybliven familjebildare och julansvarig tog jag allt på så stort allvar. Allt skulle vara perfekt. Och…

>> Läs mer

NOVEMBER

21

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

Att våga falla, spränga gränser och ta kål på Jante

November är här och löven exploderar i sin färgresa. De flesta löv har nu släppt taget. Vägen är att frivilligt falla ner mot marken. Ovetandes om vad som väntar dem där. De virvlar runt en stund i den klara höstluften, känner att de lever och får nya perspektiv för att sedan sakta singla ner mot jordmånen. Valet är klart! Ett fritt fall på fast mark. Några få löv håller sig kvar högt där uppe i de kala, på dess ursprungsgren. Rötter ber löv släppa taget, då de kommer ny-tid. Mörkret ljusnar när tiden är inne, allt har sin tid. Lövet…

>> Läs mer

NOVEMBER

07

Helene Kindstedt

Helene Kindstedt

Fördämningar

Det finns många sorters gråt att gråta. Det finns de där tårarna i ögonen som inte blir så mycket mer, för att jag inte tillåter det. Och så den där gråten som lite tyst strilar ner för kinderna, nästan inte märkbart, bara lite diskret så där och som jag alltid stoppar lite för tidigt, innan jag gråtit klart. Och så den där gråten som aldrig kommer ut, och som kanske är min vanligaste, åtminstone förr. Det är den där gråten som bara fastnar som en klump i halsen, och som vare sig vill försvinna eller komma ut. Just den gråten…

>> Läs mer

OKTOBER

09

Helene Kindstedt

Helene Kindstedt

Om den dubbla kampen och att byta takpannor på huset.

Det gror en frustration i mig. Nävar formas till knutar och käkar spänns. Det är den där känslan som infinner sig när jag vill en massa, måste en massa, när jag har fått nog och vet att nu måste en förändring ske… men HUR? På ännu en nätverksträff för oss föräldrar som har barn som har/har haft hjärntumör förstår jag att jag inte är ensam om att knyta näven i fickan. För frustrationen och viljan att förändra finns hos fler än mig. Behoven som barnen har, och skolornas olika förhållningssätt till dem skapar ilska och vanmakt. Och vi föräldrar runt…

>> Läs mer

SEPTEMBER

30

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

September – en fantastisk månad… kanske den viktigaste av alla!

  Januari börjar året februari kommer näst, mars april har knopp i håret maj och juni blommar mest, juli, augusti och september härlig sommar är det då… Jag skulle vilja göra en remix av Beethovens gamla dänga och skriva till att september är de barncancerdrabbade barnen och familjernas månad. Enligt mig och Kolmårdens Vd kanske den viktigaste av de alla. En månad som detta år inleddes av flera Walk of Hopes runt om i landet. Ett par tusen människor från norr till söder gick igång denna månad, och bidrog med både tid, energi och resurser för att fler barn skall…

>> Läs mer

SEPTEMBER

09

Helene Kindstedt

Helene Kindstedt

Om att se till att han får det han behöver. Inte mer. Inte mindre.

Vi står i korridoren B i en dyster byggnad som ligger på Samaritvägen i vår kommun. Det är jag, min myndige son och hans far. Det känns bra att vi är här på sätt och vis. Men också otroligt galet att vi ska behöva vara här. Jag vet att jag ska vara tacksam för allt. BARA TACKSAM! Tacksam för att han är här, för att han överlevt och för att han begåvats med rätt diagnoser och sena komplikationer för att ha en chans att få hjälp. Men just nu känns allt bara jobbigt. Jag blundar och fantiserar om hur det…

>> Läs mer

AUGUSTI

27

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

Att hitta tillbaka till det barn du en gång var

Alla barn har drömmar o fantasier. Drömmar och fantasier som vart tiden lider, ju mer vi växer, blir allt färre och oftast lite mer realistiska i sin karaktär. För många sker detta paradigmskifte, denna nya period i livet naturligt när man slussas över från förskola till skola. Det är liksom här inskolningen till vuxenlivet oftast påbörjas och en helt ny värd öppnar upp sig, på gott och ont. En värld där barnet i bästa fall får möjlighet att utveckla sitt sinne för fantasi och kreativitet. Men som för de kanske allra flesta innebär en långsam och ibland mycket smärtsam slakt…

>> Läs mer

AUGUSTI

08

Helene Kindstedt

Helene Kindstedt

Om den kroppsliga och själsliga lyxfällan

Det är fantastiskt att vara förälder. Och har man varit nära döden med något av sina barn har man fått en påminnelse om att det gäller att njuta. Jämt! Jag stjäl kramar av min nu artonårige son och tänker att det är fantastiskt att jag får ha honom här. Jag sitter och fnittrar med min dotter i den ljumma sommarkvällen på altanen. Jag ligger i hängmattan på semestern med min sjuåring och tänker att egentligen borde jag ju… Men jag väljer att ligga kvar. För jag vet att det kommer en dag när de inte har tid med mig. Det…

>> Läs mer

Kategorier: