Det är kvällen innan julafton...

...och barnens ögon tindrar av förväntan. Knäcksmeten kokar på spisen och det doftar underbart av äkta gran i hela huset sedan vi tog in den i förmiddags. En stor och präktig gran är det. Rut valde den tillsammans med sin pappa igår.

Fotograf: anilssonphoto

Vi är hemma från sjukhuset efter förra helgens febersläng. Det var ett vanligt förkylningsvirus som bråkade med oss den här gången. Nu rinner näsan hela tiden och Rut är alldeles röd under den, efter allt torkande. Men hon är feberfri.

Det är kvällen innan julafton och vi är hemma. Vi tar en dag i taget. På sjukhuset förbereder man för att göra julen så bra som möjligt för de barn och familjer som inte har något val. De som måste vara där, hela julen. Äta julmat, titta på Kalle Anka, öppna paket och försöka känna julens frid långt bort från hemmets invanda traditioner.

Tack vare makalöst underbar personal på avdelningar och lekterapier runt om på landets sjukhus blir det ändå rätt ok oftast. Även om det är så galet fel. I onsdags var jag morgongäst i Sveries Radio p4 Sjuhärad för att prata om Ruts resa genom cancereländet. Jag ville lägga fokus på Barncancerfonden och deras arbete samtidigt som jag vill skapa medvetenhet och sprida kunskap om det som vi aldrig trodde skulle kunna drabba oss.

Jag vill få folk att förstå att cancer inte är något som bara drabbar andra.

Från en dag till en annan kan det vara din verklighet, på samma sätt som det blev vår. Jag pratade också om syskonens situation när hela världen rämnar för familjen. Om syskonstödjarens viktiga roll. Lyssna om du vill! (Själv undviker jag gärna att lyssna på min egen stämma på klingande boråsiska...)

Så här kvällen innan julafton vill jag dela två historier med er. En som handlar om den största smärtan man kan utsättas för, och en annan, som äntligen har blivit den solskenshistoria som huvudpersonen så väl har förtjänat. Det här är berättelserna om Alva och Filippa.

Jag vill börja med att berätta om fina Alva, en fantastisk superhjälte som jag aldrig fick träffa. Hon dog den 23 december 2012, för exakt fyra år sedan idag, av sin cancer. Under Alvas långa sjukdomstid började hon och familjen tillverka små änglar av pärlor, och sälja dem till förmån för Barncancerfonden.

Idag är insamlingen uppe i makalösa 2 854 755 kronor! Dessutom är familjen riktiga eldsjälar som jobbar ideellt för Barncancerfonden Västra och fixar fikastunder och annat för oss drabbade. Katarina, Jonny, Sigrid och Judith, vi är så glada att ni finns för oss, med all er ödmjukhet och vishet, och idag är vi med er i tanken mer än vanligt, idag när det gått ofattbara fyra år sedan ni var med om det värsta en förälder kan uppleva.

Det är aldrig okej att ett barn dör. Tack för att ni orkar kämpa vidare för varenda unge! Klicka här för att läsa mer om Alva och för att se och eventuellt bidra till familjens insamling.

Min andra historia handlar om Filippa, en flicka som vi träffade tidigt under Ruts sjukdomstid och som vi fått följa på nära håll sedan dess. 2013 råkade Filippa, då fem år, ut för en hjärnblödning som kunde tagit hennes liv om hon inte fått vård fort. Hon opererades och kämpade sig sakta men säkert tillbaka till livet bara för att ett år senare få diagnosen leukemi. Samma sort som Rut.

Nu är hon färdigbehandlad efter en mycket tuff behandlingsperiod, och livet börjar se ljust ut för krigarprinsessan. När det var som jobbigast för Filippa och hennes familj fick de oväntat stöd och kärlek från IF Elfsborg. Titta här så får ni en inblick i vad Filippa har varit med om. Nu är timmen sen och hemma hos mig är tre spralliga och pirriga flickor fortfarande vakna. Jag vill önska er alla en riktigt god jul härifrån "en-dag-i-taget-livet". Jag återkommer i mellandagarna.

//Helena

PS. Tack alla ni som har bidragit till Ruts insamling  till Barncancerfonden! Nu är vi uppe i 15 959 kronor. Fantastiskt!