Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

JULI

09

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

En överlevares reflektioner från Almedalen…

Barncancerfondens tält på Hamngatan i Visby

Efter att ha tillbringat ett par givande, intressanta och intensiva dagar på Almedalsveckan i Visby är jag åter tillbaka till verkligheten och ett folktomt Sommarstockholm. Även om verkligheten under Almedalsveckan också ständigt var närvarande.

En verklighet där 1 av 4 barn, trots forskarnas framsteg, inte överlever sin sjukdom. En verklighet där de som överlever är en växande grupp individer i samhället, som idag inte alltid får det stöd de behöver när det handlar om att komma tillbaka till livet.

Det handlar helt enkelt inte enbart om att överleva, utan också om att kunna leva ett fullvärdigt liv efter sin cancerbehandling. Något som jag i sista sekund lyfte upp på ett av de seminarier Barncancerfonden arrangerade, och som fick ministrarna från socialutskottet att anteckna febrilt… Bild från seminariet i Almedalen (vänster i bild, Kenneth Johansson, ordförande socialutskottet, till höger Olle Björk, Barncancerfonden)

Även Ung Cancer som vi delade tält med har under flera olika tillfällen i veckan tagit upp frågan om hur samhället (politikerna) på bästa sätt kan stötta och erbjuda överlevare den hjälp man behöver, inte bara innan och under behandlingen utan även efter!

Min förhoppning är att vi tillsammans, på olika vis, både högt och lågt kan få till en förändring. Inte bara en politisk sådan utan också en attitydförändring som handlar om att se till alla samhällsmedborgares potential, och också låta dem utveckla den samt ge dem chansen att bidra efter förmåga, på bästa möjliga sätt!

Jag tycker inte att det är rimligt att man efter att ha besegrat cancern också (i många fall) ensam skall behöva fortsätta att kämpa mot försäkringskassan, sjukvården, arbetsgivare, fysiska och psykiska besvär, utanförskap och människors rädslor.

Det behövs stöd och förståelse för denna grupp unga vuxna. Men som sagt, vi blir fler och fler som börjar uppmärksamma detta och det är bra, det är början på en förändring! Självklart skall vi också fortsätta sträva efter att fler barn överlever, men vi får inte heller blunda för det som sker efter att man ”friskförklarats”!

Förutom att närvara på olika seminarier stod jag också under veckan i Barncancerfondens tält på Hamngatan. Där fanns även personal från Barncancerfondens kansli, och två fantastiska tjejer (Elin och Chasmin) som jag träffade under Barncancerfondens Peer support utbildning i maj, tillika canceröverlevare, liksom jag.

Läs mer om Peer support här.

Tillsammans med alla dessa fantastiska människor delade vi ut 2000 cykelsadelskydd, 800 burkar med såpbubblor, 2000 paket med plåster , mängder av tidningar och information om hur man kan bli månadsgivare.

Utanför tältet uppstod många fina möten, både de som själva drabbats av cancer kom förbi och ville prata. Även andra utan direkt koppling till vår verksamhet kom fram och visade sitt intresse och tackade oss för vårt arbete. Helt fantastiskt att se att det finns ett så stort engagemang kring denna fråga!

Vi är många som är med och bidrar till att förbättra verkligheten för barn och unga med cancer. Utan er som skänker pengar, forskar, arbetar ideellt och stöttar oss på andra vis skulle Barncancerfonden och de sex lokala Barncancerföreningarna ute i landet inte kunna bedriva det fantastiska arbete de gör!

Och det är jag tacksam för. Jag är också tacksam att jag tillsammans med sjukvårdspersonal och forskare överlevde och 1992 blev fri från cancern.

Jag har inte bara fått möjlighet att överleva min cancer, jag har idag också fått möjligheten att leva och försöker på olika sätt göra världen till en lite bättre plats att leva på, både för mig själv men även för andra.

Tack för denna vecka, nu fortsätter arbetet på hemmaplan och förhoppningsvis ses vi i Almedalen även nästa år! Ett fantastiskt forum för demokrati där alla har en plats, även canceröverlevare.

/Cecilia Fellenius


Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

.