Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

NOVEMBER

30

Lena Wettergren

Lena Wettergren

Få barn efter cancer

Hej alla läsare! Vi, Gabriela och Jenny, är två doktorander som ingår i Lena Wettergrens forskargrupp. Vi vill berätta lite om vår forskning som handlar om att ge information om möjligheten till att få barn efter cancer.

Cancerbehandlingen kan ge en del olika biverkningar som visar sig i samband med att man får behandling eller långt senare i livet. Ett sådant exempel är att det kan bli svårare att få barn (infertilitet). Forskning bland personer som behandlats för cancer i barn- och ungdomsåren har visat att många vill bilda familj när de blir äldre och att de därför oroar sig för sina möjligheter att få barn i framtiden.

För att öka chanserna att få barn när man blivit vuxen kan sjukvården i vissa fall erbjuda infrysning av spermier eller ägg, så kallade fertilitetsbevarande åtgärder. För att kunna göra detta måste barnet emellertid vara i pubertal ålder eller strax under. Hos yngre flickor kan man också välja att frysa in vävnad från äggstocken. Ingreppet är inte så vanligt och anses vara experimentellt För yngre pojkar finns inga fertilitetsbevarade åtgärder, även om forskningen arbetar med att utveckla möjligheten att frysa in testikelvävnad. Forskning utanför Sverige har visat att information kring den framtida möjligheten att få barn och fertilitetsbevarande åtgärder brister.

Just nu planerar vår forskargrupp en enkätstudie riktad till alla barnonkologer i Sverige. Vi ska med hjälp av enkäten undersöka bland annat rutiner kring att ge information om framtida möjligheter till att få barn och fertilitetsbevarade åtgärder. Vi vill veta vad barnonkologer tar upp i samtal och vad de tycker att man bör informera om. Vi hoppas att studien ska ge oss bild av om och hur barnonkologer ger information om möjligheten att få barn i framtiden, och om rutinerna kring att ge information behöver förbättras.

Bloggat av:

Gabriela Armuand och Jenny Nilsson, doktorander i forskargruppen Hip-LC (http://www.hiplc.se/)


Kommentarer

  • Sabine skriver:

    Detta låter mycket intressant. Min dotter drabbades av Rhabdomyosarkom när hon var 14 år. Frågan om fertilitet kom aldrig upp från läkarsidan. Dock ställde vi frågan och fick till svar att flickor brukar inte bli infertila. Idag fyra år efter avslutad behandling befinner sig min dotter i preklimakteriet. När hon ett år efter avslutad behandling pratade om osynkad menscykel och vallningar förstod jag vad det var frågan om. Men inte ens då ville man lyssna utan vi fick tjata oss till en remiss till fertilitetskliniken. det var i grevens tid man lyckades göra två sessioner med äggplock. Men trots maximal stimulering i två omgångar lyckades man inte få fram mer än fem ägg.
    I min dotter fall fanns inte tid till agera i frågan när hon blev sjuk, allt gick i ett rasande tempo. Dock borde frågan tagits upp i ett lugnare skede så att man snabbt kunde vara observant på klimakteriesymtom efter avslutad behandling.
    / Sabine

    • Lena Wettergren Lena Wettergren skriver:

      Hej Sabine! Tack för din kommentar! Tyvärr tror jag att det du beskriver inte är unikt och det är också därför vi undersöker det här området – det behöver bli bättre. Vilken tur att du var så uppmärksam och tog initiativ så att din dotter kom till en fertilitetsklinik och att man lyckades ta ut ägg!

      Hälsningar Lena

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    .