Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

FEBRUARI

17

Rebecka Winell

Rebecka Winell

Grattis Barncancerfonden 35 år!

”Ja må du leva…” Den födelsedagssången passar Barncancerfonden på flera sätt nu när vi fyllt 35 år den 1 januari.

Vi finns till för att utrota barncancer och se till att ALLA våra cancerdrabbade barn överlever sin sjukdom. Och då ska det inte vara den medicinska benämningen att alla överlever 5 år, våra barn ska leva mycket, mycket längre än så. De ska även ha samma livskvalitet som övriga barn, så komplikationer från sina behandlingar ska vi även lösa.
Vi vill inte finnas i 100 år som den svenska födelsedagssångtexten säger, så den biten passar oss inte. Men våra barn ska få leva 100 år som alla andra barn. Idag förväntas varannan som föds i Sverige bli 104 år. Alla cancerdrabbade barn ska även ha den livslängdsprognosen, och med lika bra livskvalitet. Så den biten av födelsedagstexten om 100 år är för våra barn.

balong

Barncancerfonden är en av värdens största finansiärer av barncancerforskningen. En av Världens största. Tänk er det, lilla Sverige! Det gör mig mycket stolt att tänka på det.
Men ännu stoltare ska paret Krantz och alla andra föräldrar, sjukhuspersonal och anhöriga som var med att starta Barncancerfonden vara.
Tänk att ett föräldrarinitiativ för att rädda en nedläggningshotad barnavdelning på Karolinska Sjukhuset (ledningen ansåg att barnen med cancer tog resurser från andra avdelningar), skulle leda till en av världens störta finansiärer av barncancerforskning; en varm kämpe som ser till att drabbade barn, ungdomar och deras familjer får den vård och det stöd de behöver; samt bli en av Sveriges mest omtyckta varumärken.

Så ett stort och innerligt TACK till er som var med från 1976 och framåt och såg till att Barncancerfonden är det vi är idag 35 år efter att vi grundades.

Vi ska ger er och hela Sverige fler anledningar att vara stolta framöver med.

För vi har en bit kvar för att nå vårt mål.

R love


Kommentarer

  • Suzanne skriver:

    Åh, vad jag önskar att BCF hade funnits när Wilm’s visade sitt fula tryne, och förstörde livet för vår familj.
    Den drabbade i första hand min lillasyster som var drygt 6 år, i februari 1973. Då vårdades hon på en vanlig avdelning på S:t Görans i Stockholm, bland brutna ben, blindtarmar och andra ”vanliga” åkommor som drabbar barn.
    Det hade varit skönt, tror jag i alla fall, om hon fått vara på en barncanceravdelning istället. Sluppit se alla som fick åka hem, friska, medan hon blev kvar, sjuk.
    Besökstiden var 13-19 varje dag, man fick inte sova kvar som anhörig.
    Samma sak när hon dog, 17 månader senare, det var inte prat om att mina föräldrar eller jag skulle få vara kvar på natten, utan dom ringde från Radiumhemmet kl 04.30 och sa att hon dött.
    TACK BCF, för att ni gjort så att de som drabbas nu slipper vara med om detta, det räcker verkligen med att få diagnosen cancer för sitt barn.
    Jag har levt drygt 42 år nu utan min syster, och det går inte en dag utan att hon finns i mina tankar. Vissa dagar är tyngre än andra.
    Jag hade nog behövt en syskonstödjare när det hände, det tror jag i alla fall. Jag var 15, gick i nian och det blev katastrof i mitt liv.
    Men det är en annan historia.

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    .