Herman, jag glömde säga en sak!
Jag hoppade på honom. Ja, jag skäms nästan när jag tänker på det. Snart 40 år med nyfärgat illrött hår kastar jag mig på honom där han står och signerar böcker under Book of Hope i Kungsträdgården. När jag blir intresserad blir jag som ett barn, Kolossalt nyfiken och ganska gränslös…
Herman Lindqvist - han som är van vid gracefulla kungligheter, dammiga luntor och slott – åh slott! Det var just slott jag ville fråga honom om. Jag har länge haft en fix idé om att det finns hemliga dörrar och bortglömd (och intressant) bråte på vinden och i olika skrubbar på Slottet. Ja på alla slott! Jag är mindre intresserad av paradvåningarna som putsas och glänser och visas upp. Jag vill se det som göms undan. Gustav V gamla tandborste till exempel. Finns den kvar?
Så jag såg min chans. Han stod där mycket prydlig i beige trenchcoat med Give Hope-knappen på bröstet och jag tog sats:
– Herman Herman! NU måste jag FRÅGA dig en sak!
Först såg han skräckslagen ut när jag kom farande, men han är förstås också van vid en hel del oväntade anfall efter sina 20 år som krigskorrespondent, så han fann sig snabbt. Han var mycket vänlig och hans varma röst var precis som jag känner igen den från tv, den får mig alltid att lyssna uppmärksamt. Han svarade på alla mina frågor om allt annat än hans böcker och sedan kom en stor skara människor till hans bord och han började signera.
Dagen var fantastisk. Book of Hope – en sådan underbar idé! Människor som kom fram och pratade (något mindre bryska än jag) och köpte böcker till förmån för Barncancerfonden.
Men Herman, i all min iver så glömde jag säga några saker till dig. Jag glömde säga att jag har alla dina böcker i Serien om Sverige i bokhyllan och jag har läst dem.
Jag glömde säga att jag har Hermans historiespel i lådan hemma. Vi har spelat det många gånger (och jag vinner förstås jämt).
Jag glömde säga att jag tittat med stort intresse på alla program du gjort på tv där du berättat och levandegjort historien.
Och jag glömde säga att jag är så glad och tacksam för att du ville stå där och signera böcker för att hjälpa barn som har cancer och barn som kommer att få cancer. Men nu. Till Herman och alla ni andra intressanta och underbara författare som var där 22 maj, jag glömde säga det då men nu vill jag säga det ordentligt: Tack.
/Charlotte Wallin