“Jag har haft cancer”

Att våga prata om min leukemi har inte alltid varit självklart för mig. När jag var yngre och gick i grundskolan ville jag allra helst vara som mina vänner och passa in. Jag kunde prata med min familj och närmaste vänner om det men det tog ofta lång tid för mig att berätta om det för nya personer jag träffade.

Detta är en stor kontrast till hur det är för mig idag. Nu när jag sitter nu bloggar om det, pratar öppet med folk runtomkring mig och vill informera andra om hur det är att ha haft cancer. Framförallt är det något som jag idag är stolt över och känner mig trygg i. Det har aldrig varit tabu för mig att prata om att jag har haft leukemi, dock så har det krävts att jag ska ha lärt känna någon innan jag pratade om det.

När jag gick i skolan och fortfarande gick på sjukhuskontroller, så ville jag helst av allt passa in och vara som mina vänner. Så att prata om att jag hade varit sjuk var inte något jag gärna gjorde. Ibland berodde det på att jag inte alltid ville förklara hela min historia eller att någon skulle tycka synd om mig. Ett annat minne jag har är att jag blev retad för att ha haft “kräftan”, vilket gjorde mig väldigt ledsen. Jag trodde också att mina vänner inte skulle kunna relatera till det och förstå mig.

aaaDSC_0212

Även i vuxen ålder har jag inte alltid pratat med mina vänner om det förrän cancer eller hälsa kommer på tal. På något sätt har det känts som att det har varit min inre resa eller historia. Dock har jag fått väldigt bra reaktioner när jag har pratat om det. De flesta har varit nyfikna och mottagliga. De som inte tidigare har haft någon relation till cancer, vill verkligen förstå mer om vad det innebär.

När jag sedan började Peer Support-utbildningen i våras så var det första gången jag pratade med andra som hade haft cancer efter att jag själv hade blivit friskförklarad. Det var verkligen en lättnad och en sorts läkande process för mig. Det var så många grundvärderingar vi hade lika. Vi pratade om att man ofta blir mån om andra och ambitiös i skolan när man har haft cancer. Även att man kan känna sig äldre än sina vänner och inte alltid kan relatera till andra i sin egen ålder, vilket jag kände att jag gjorde särskilt i grundskolan.

BCF_PEER_SUPPORT_9797

Det som jag tidigare kände som oro kring min sjukdom, känner jag nu som vuxen är bland det bästa med mig själv. Att ha haft leukemi har gett mig en unik erfarenhet och perspektiv som jag idag är stolt och tacksam för. Öppenhet och att våga prata med andra om min sjukdom har gjort mig tryggare i mig själv. Jag tror verkligen att det är viktigt att våga prata med de runtomkring sig om sina erfarenheter och även med andra som har haft liknande erfarenheter.

Därav ser jag att Barncancerfonden och dess föreningar gör ett otroligt viktigt arbete med verksamheter såsom Peer Support, föreläsningar på skolor, läger och Maxa Livet-helgerna. Jag önskar att Peer Support-verksamheten hade funnits när jag var i tonåren och friskförklarad, för att jag då verkligen hade behövt någon att dela erfarenheter med.

// Jessica