Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

DECEMBER

23

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

Jul, jul… strålande jul, eller…

Post icon

Jag har hört att julen skall vara en tid då man inte behöver oroa sig, en tid då både ljus och kärlek skall spridas. Det hela låter oerhört fint på pappret… Men hur ser det egentligen ut när man tittar sig omkring i det som kallas för verkligheten… I den verklighet jag ser finns det faktiskt folk som av olika anledningar inte alls får uppleva den lugna och kärleksfulla tid som julen sägs vara…

IMAG1249-1

När det gäller jultraditioner och julfirande har mina krav sänkts med åren. De köttbullar som mamma gör i ugnen och som blev min livlina när jag var liten och sjuk, är dock obligatoriska. En julstjärna och julgran kan också vara trevligt, sen uppskattar jag om jag får ha vänner och familj eller helt nya bekantskaper i närheten. Gärna på ett hemtrevligt ställe. Ibland har det blivit så som jag önskat, ibland inte.

En av de jular jag minns som starkast var julen 1992. Bara några veckor innan var det fortfarande oklart hur julen skulle firas. Vi hade två alternativ:

  1. På sjukhuset inlindad i slangar och omgiven av sjukvårdspersonal och ovisshet.
  2. På landet i Hassela, omgiven av det norrländska lugnet, familj och hoppfullhet.

I mitten av december blev det klart… Cancern var under kontroll, värdena var bra. Så pass bra att jag blev utskriven från sjukhuset och fick lov att fira julen i Hassela! Det var stort, lite som en vinst. Hela familjen åkte iväg, vi var trötta, men glada. Vi gjorde inte så mycket. Julgranen var huggen, brasan tänd och köttbullarna på plats. Allt var som vanligt, i alla fall för en liten stund

IMAG1269-1-1

IMAG1270-1-1

IMAG1271-1

För många av de barn och familjer som befinner sig under en cancerbehandling kanske julen inte blir som man tänkt sig. För vems önskescenario är att fira jul i en sjukhussäng, där julbordet är utbytt mot dropp och mediciner,  strålning av annan sort än ljuset från julstjärnan,  där glädjen över att få fira jul skuggas av rädslan att aldrig få uppleva en riktig jul igen?

Förra julen arbetade jag på ett akutboende för män och kvinnor som lever i hemlöshet där är det också väldigt tydligt att julen inte alltid är förknippad med lugn, kärlek och glädje.  Även om vi som jobbade där försökte göra det bästa av situationen för våra ”gäster”. Pynta, baka, sjunga. Minska oron, stressen och ensamheten… Liksom sjukvården gör sitt bästa för de patienter som tvingas tillbringa julen på sjukhus. För det finns trots allt fantastisk personal som sprider glädje, kärlek och hopp på avdelningen, inte bara på jul, utan året om!

Av olika anledningar arbetar jag inte längre kvar på boendet jag nämnde tidigare i texten. Under hösten har jag dock fått en nära vän (en extra far) i John Arthur Ekebert, som under 40 år levt i missbruk och hemlöshet. Han bor numer på ett liknande stödboende som jag jobbade på, men ett drogfritt sådant. Där både han och jag känner oss som ”hemma”.

Mötet med John har skapat ett mervärde i mitt liv och öppnat upp för nya möjligheter. Fått mig att på riktigt förstå hur lika vi egentligen är och hur mycket vi kan skapa tillsammans, bara vi suddar ut våra fördomar och öppnar upp sinnet för nya möjligheter. Förra veckan genererade detta i att jag fick komma in och sjunga Johns låt IS IS IS under den årliga jul lunchen för boende och personal.

Jullåten: IS IS IS, framförd av mig och John

IMAG1260-1

Jag hoppas att ni alla där ute trots olika omständigheter och livssituationer ändå kommer känna någon form av lugn nu i jul. Jorden gick ju i alla fall inte under detta år, även om det har skett en hel del förändringar. 2014 är snart här, fyllt av nya möjligheter och nya erfarenheter vi ännu inte känner till. Och de tänker jag ta tillvara på. Jag tar med mig det goda från 2013 in i nästa år och lämnar det mindre bra bakom mig. Jag önskar er alla en god fortsättning… Fred på jorden, död åt alla orättvisor och obotliga sjukdomar vore inte heller helt fel. Lite mer solidaritet och medmänsklighet under alla årets 365 dagar vore också toppen.  För att önska och drömma kostar ju faktiskt ingenting J

GOD JUL

// Cecilia Fellenius


Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

.