Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

DECEMBER

21

Helena Bäckmark

Helena Bäckmark

Kunskapsfrossa på coolt forskningslabb

Annika

Annika

För en tid sedan kontaktade Annika, en nyfiken årskurs 9-tjej från Norrtälje, oss med önskan om att få en PRAO-plats hos forskare. -Jag vill hjälpa människor och Barncancerfonden känns bra, säger Annika på frågan om varför hon valde att kontakta just oss. Hennes önskan gick i uppfyllelse. Ett par veckor senare befann hon sig på Karolinska Institutet (KI) i Stockholm och under några spännande novemberdagar fick hon praktisera hos professor Ola Hermanson och hans forskarteam, vars forskning delfinansieras av Barncancerfonden.

Ola, som är ung i sinnet och skriver popmusik på fritiden, leder ett projekt inom cancerforskning som handlar om att förstå uppkomsten av tumörer, hur de bildas genom att titta på stamceller och vissa proteiner i arvsmassans paketering. En stamcell är en cell som både kan skapa exakta kopior av sig själv men också utvecklas till olika specialiserade celler i kroppen som exempelvis blodceller eller nervceller. Protein är ett komplext ämne som tillsammans med några andra substanser utgör huvudbeståndsdelen i allt levande._DSC8494

Annika hade innan hon kom till Ola en klar uppfattning om hur ett forskningslabb ska se ut och hon blev inte besviken. -Labbet hade en massa coola saker och jag fick ha på mig handskar och prova lite med pimpetter och så. -Men ingen hade vita rockar på sig, fortsätter hon lite fnittrigt. Däremot hade hon inte föreställt sig att forskarna även spenderar mycket tid i vanliga kontor och i möten. Och att dialogen sker på engelska. -Men det var bra, säger Annika, jag fick ju öva mycket på engelskan på det viset och forskarna ansträngde sig verkligen för att jag skulle förstå och jag var aldrig rädd för att fråga om det var något som var svårt, de var verkligen jättesnälla.

Ola Hermanson

Ola Hermanson

Ola tycker om mötet med ungdomar. -De tänker på ett enklare och fräckare sätt, säger han. Han är även mycket aktiv med att bland annat föreläsa på skolor. -Det är oerhört viktigt att plantera en positiv syn på forskning och det behövs fler forskare. Han fortsätter. -Även om ungdomarna jag föreläser för kanske inte blir forskare så kan de bli intresserade och inse att forskning är viktigt.

Vem vet, kanske Ola och hans team har lyckats rekrytera en framtida barncancerforskare i just Annika? Kanske just hon en dag söker projektanslag hos Barncancerfonden? Kanske är det en dag just Annika som tar emot en nyfiken PRAO-elev på sitt forskningslabb? Framtiden får utvisa. Ett är ändå säkert, hon har verkligen planterat den där positiva synen på forskning inom sig och hon kommer att bära med sig sin första närkontakt med forskning vidare i livet. Jag hoppas att det inte blir den sista!

/Helena Bäckmark


Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

.