Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

JANUARI

19

Izabela Uppling

Izabela Uppling

Med en klump i halsen.

Idag firade vi min systers födelsedag. En fin dag med familjen, god mat och fina samtal. Själv satt jag där med en klump i halsen. Idag är en sorglig dag.

Jag hade egentligen tänkt skriva om något helt annat, spånade på ett inlägg igår som var glatt, hoppfullt och positivt. Men idag är en dag där jag har svårt att förhålla mig till världen. Idag har cancern släckt ännu en kämpes liv, och det är så oerhört orättvist.

Jag har känt till Gustav och hans familj under flera år, och har följt Gustav lite på avstånd. Gustav har haft hjärntumör och varit sjuk sedan han var liten. Hans fantastiska familj har varit väldigt öppna kring Gustavs sjukdom, Gustav har en egen hemsida där alla nära och andra runtomkring har kunnat följa hans liv och hur han mår. Modigt och fint tycker jag. Men idag, den 18 januari, somnade Gustav in för alltid.

Jag berättar det för min man, som med tårar i ögonen säger att det skulle kunnat ha varit jag när jag var sjuk. Jag är såklart tacksam för livet, att jag hade lite mer tur. Men samtidigt så har jag svårt att förhålla mig till det, varför barn får cancer, och varför vissa överlever och andra inte.  Orättvist, hemskt, och jag känner mig arg ända in i benmärgen.

Det enda som kan ge mig en gnista hopp är ändå den forskning och utveckling som jag har sett under åren inom barncancer. Forskningen går framåt och fler och fler barn kommer att överleva. Men sanningen är den att svensk barncancerforskning står och faller med Barncancerfonden, och då de inte får bidrag från staten betyder det att den livsviktiga forskningen är helt beroende av givarnas generositet, alltså dig och mig!

I år samlar alla Team Rynkeby lag in pengar som är öronmärkta till hjärntumörsforskning och för syskonstödjare. Inga barn ska behöva gå igenom det som Gustav har gått igenom, och jag drömmer om en värld där barncancer inte är någonting att oroa sig för.

Men det är inte bara forskningen som är viktig. Gustav har en familj som kommer att behöva mer stöd än någonsin. Hans mamma och pappa som måste resa sig från vad som är varje förälders värsta mardröm och hitta kraften att orka vidare. Gustav har också två syskon som har förlorat sin storebror. Alla runtomkring Gustav kommer att behöva extra stöd, omtanke och kärlek.

Idag kramade jag om mina barn lite extra hårt när de skulle nattas. ”Mamma älskar er till månen och tillbaka”.

Jag tänder ett ljus för Gustav


Kommentarer

  • Familjen Jonsson skriver:

    Vi som träffat Gustav och hans familj på flera av Barncancerföreningens aktiviteter skickar en tanke till Gustavs familj

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    .