Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

APRIL

10

Helene Kindstedt

Helene Kindstedt

Om stickpresenter och våra inre barn.

Post icon

På Barnonkologen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus finns små ljusglimtar efter det onda. Efter en nålsättning i port-a-cathen, provtagningar eller ett jobbigt läkarbesök kommer korgen med stickpresenter fram. Där finns kortlekar, bilar, leksaker i alla former, samlarkort och klistermärken. Trots att mitt barn varit i tonåren under vår tid på barnonkologen vill han ändå titta i korgen. Och det finns nästan alltid något till just honom där. Och även om det inte alltid är något som passar honom blir han glad över att få välja. Det här är så viktigt för honom och för mig. Att det finns någon liten tröst, något litet positivt efter det ohyggliga svåra. Det är inte ”bara” en present. Det är också en bekräftelse på att han varit med om något som är svårt. I stickpresenten finns ett visst mått av upprättelse. Som om de vuxna bekräftar att barnet varit med om något svårt och på något plan förstår det. Det tar inte bort det onda. Men den själsliga läkningen kan börja.

stickpresenter

Nu när vi är ute i det friska livet är jag ständigt på jakt efter leksaker, spel, kortlekar, pennor, papper, böcker till en rimlig penning. Jag tänker att det är fiffigt om jag hittar saker som passar även äldre barn. Och jag hittar dem ofta när jag ändå handlar mat till familjen. Ibland har butikerna utförsäljning av roliga leksaker och då tömmer jag hyllan på blivande stickpresenter. När vi ändå har vägarna förbi Astrid Lindgrens Barnsjukhus levererar vi dessa små uppmuntrande skatter som läggs i korgen.

Jag känner tillfredsställelse och glädje av att göra detta. Det känns fint att få ge tillbaks. Så är det. Men det är något mer än så. Jag letar och blir lycklig ända ner i maggropen när jag kommer över något passande till bra pris. Jag har funderat på vad det är som gör mig så glad av att hitta och köpa dessa, utöver att det är fint att hjälpa till. Häromdagen fick jag en ledtråd.

Jag gillar inte att gå till tandläkaren. Jag tycker att det är otroligt obehagligt. Men jag gör det. Varje år går jag på det kontroll-besök jag blir kallad till och jag känner mig alltid lika DUKTIG efteråt. Duktig för att jag går dit, trots att jag är rädd. Jag, den vuxna Helene har en dialog med det inre barnet och får henne att förstå att hon måste. På något vis. Efteråt undrar jag om någon förstår hur duktig jag är som går. Mina barn går gladeligen till tandläkaren och tycker att det är roligt. Jag förstår inte hur det gått till, men det kan ha att göra med att de fått gå dit med sin pappa. Jag VET att de flesta vuxna går till tandläkaren regelbundet och utan att vara rädda, men jag tycker i alla fall att jag är värd en medalj efteråt.

Häromveckan hände det. Olyckan var framme och vi fick ägna en dryg timme i tandläkarstolen, jag och mitt inre barn. Det borrades. Det lagades. Vi överlevde. Men vi fick inget klistermärke av tandläkaren efteråt. Det får man inte när man är 44 år.

Så jag tog mitt inre barn till bokhandeln och belönade henne med några nya, fina pennor. Jag är galen i pennor, och egentligen har jag redan alldeles för många, men jag behövde göra det ändå. Så jag stod där och valde. Provritade och skrev mitt namn på ett papper. Ritade en blomma. Prövade fler pennor och valde till slut ut några riktigt fina.

Helene

PS. Om du som läser detta är intresserad av att bidra med stickpresenter till barnonkologen så behövs alla typer av småsaker. Utmaningen brukar vara att hitta saker till de lite äldre barnen som inte längre vill ha leksaker men fortfarande behöver få titta i korgen. Där kan spel, anteckningsböcker, pennor, papper, böcker, pyssel, biobiljetter osv passa bättre. DS


Kommentarer

  • ninni skriver:

    hej Helena,det är nu 10 år sen vi levde i världen av stickelådan och många år sen jag kontaktat ngn via barncancerfonden,ville bara skriva att du har så rätt,ALLA behöver vi ha en stickelåda,speciellt på sjukhuset då man som förälder kanske oxå hade mått bra av en liten gåva…kanske ngt för barncancer fonden att fundera om inte de vuxna kunde få ngt litet,som tex presentkort i form av ; ½ timmes promenad ensam,en chokladkaka,bra underhållning i form av biobiljett i staden där sjukhuset ligger,..o framför allt EFTERÅT,när varken stickelådor el mediciner hjälper,…att ngn finns där för en förälder som just förlorat sitt barn

    mvh ninni,mamma till Viktor som gick bort 2005 på vårdagjämningen

    • Helene Kindstedt Helene Kindstedt skriver:

      Tack Ninni för din kommentar. Ja, jag tror att alla behöver stickpresenter i någon form. Och ja, stödet till föräldrar med sjuka barn behöver vi verkligen göra något åt. Jag funderar och funderar på hur stödet skulle kunna se ut. Du ger mig flera värdefulla uppslag att föra vidare. Tack!

      Dina resa med Viktor och hans bortgång påminner mig återigen om mitt ansvar att ta vara på mitt här och nu. Tror inte att vi träffats men vill krama om dig ändå!

      /Helene

  • Emma skriver:

    Jag har ingen egentlig erfarenhet av barn med cancer och allt vad det innebär. Men jag tänker att det är inte det viktiga. Jag vill ändå göra något. Så om jag vill lämna någon liten present (gärna i Uppsala där jag bor) hur går jag då till väga? Det kanske inte bara är att promenera upp på avdelningen liksom?

    Tacksam för svar!

    • Helene Kindstedt skriver:

      Hej Emma!
      Vad fint att du vill engagera dig, det är ju fantastiskt!
      Jag tänker att du kan göra det som känns bäst för dig. Gör det som är lättast för det är det som blir av i slutändan! 😉 Jag tror visst att du ”bara kan gå dit” och lämna din gåva till personalen på avdelningen. Om du vill ringa innan kan du säkert göra det också. Det viktiga är ju att det blir av, egentligen. Nu vet inte jag vad avdelningen heter på Akademiska, tyvärr, men det går säkert att ta reda på när du kommer dit.
      Mer info om hur du kan engagera dig kan du få via Barncancerföreningen. Gå in på Barncancerfonden.se så hittar du din förening.

      Tack för ditt engagemang!
      Helene

  • Cicci skriver:

    Hej Helene 🙂 jag står just nu med en kasse med stickpresenter för leverans till barnonkologen på Astrid Lindgrens. Min fina dotter och jag passar på att gå dit och lämna i övermorgon när vi ska till sjukgymnasten. Stickpresenterna gör små underverk och ger en stunds distraktion för både barnen och oss föräldrar ❤️❤️

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    .