Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

FEBRUARI

29

Johanna Perwe

Johanna Perwe

Rapport från en superhjältetiger

Det här inlägget blir en take-over från en tjej som praoat en vecka hos en forskargrupp på barncancerforskningsenheten på Karolinska institutet i Stockholm.

sara
”Jag heter Sara och går i nian på S:t Olofs skola i Sigtuna. Jag gillar matte och naturvetenskapliga ämnen och överlever resten. Inte astråkigt, går inte alltid asbra men helt okej. Jag spelar fotboll, innebandy och tvärflöjt, jag gillar böcker och har en kärlek till quotes. Jag är inte längre sjuk i huvudet, jag har alla skruvar på plats och jag är en superhjältetiger.

Jag har haft en hjärntumör två gånger. Första gången i december 2011 och ett återfall sommaren 2015. Tumören heter något på A och var en blandning mellan steg 1 och steg 3. Tumörtypen är hyfsat vanlig men jag är den enda i Sverige som haft den i lillhjärnan. Pretty cool.

Efter den första sjukdomsperioden kände jag att sjukhus var det sista jag skulle jobba med. Med tiden ändrades det och jag märkte att jag redan kunde en massa inom detta ämne och jag gillade tanken på att vara på andra sidan om sjukdomen. Inte den som råkar vara offret och inte förstår eller kan göra någonting, utan den som räddar allt som en superhjälte. Efter det har jag skiftat emellan att vara sjuksköterska, läkare eller forskare.

Istället för att praoa i en butik och rensa i ett lager ville jag göra något som har med mitt framtida yrke att göra. Min mamma hittade ett blogginlägg från en tjej som fått prao hos en forskare tidigare. Vi mejlade och lyckades få en plats hos en forskargrupp som forskar på neurala barntumörer på Karolinska institutet i Stockholm.

Väl ute på praon fick jag självklart inte göra så mycket utan bara titta på, som på många andra praoplatser. Det är en nackdel med prao eftersom vi är minderåriga. Jag har varit med och sett på en framkallning av protein och en annan på dna. Jag har dödat celler och färgat dem samt odlat celler och sedan krossat dem. Jag har gått på två möten och försökt hänga med i olika diskussioner forskare emellan.

Massa forsknings rör - bild
Alla dessa ord på olika substanser, olika protein och verktyg och något heter strippa. Väldigt kul faktiskt. Framför allt när man kommer hem och berättar att man strippat på praon och förädlarna frågar om man klätt av cellerna.

Nejdå. Strippa är en del i processen när man mäter protein. Först måste man krossa cellen så att proteinet som cellen består av blir fritt. Detta gör man med en vätska. Proteinet hälls sedan i en gelévägg som har små hål i sig. Högst upp är hålen större och längre ner blir de mindre. Alltså fastnar de större proteinerna högre upp och de mindre fastnar längre ner. Efter en väldans massa skakningar och vibrationsbehandlingar på en maskin som låter som en spinnande katt blir det dags att fota proteinerna i en apparat. Det är detta som kallas strippa.

IMG_6179
Det roligaste (förutom när jag förstod ett ord på ett möte) var nog att gå till djuren. Djuren är det ställe mössen bor på som man sedan testar vissa behandlingar på. Möss kopplar man ofta ihop med smutsig och därför kändes det lite konstigt när man behövde byta tröja, byxor och strumpor och ta på sig hårnät. Efter luftslussen fick man ett par foppatofflor och sedan ett operationsförkläde. Innan man gick in i rummen med burarna bytte man skor igen och fick på sig ett par plasthandskar.

Jag fastnade för att de som jobbade där brydde sig så mycket om mössen och att det var massa roliga affischer och tavlor med roliga möss. Jag gillade också bilden som sa att man inte fick fisa i luftslussen. En person som ser ut att hen ska börja twerka och så lite moln vid rumpan. Mycket fint.

IMG_6175
Jag har lärt mig mycket under veckan. Jag har fått en repetition i hur cancer fungerar och hur celler fungerar. Jag har lärt mig mycket om protein. Innan visste jag bara att cellerna bestod av protein. Nu vet jag att det finns många olika sorter och att olika protein binder med varandra. Olika protein kan också påverka andra protein på olika sätt. Vissa kan påverka hur många olika protein som helst medan vissa bara kan påverka några få.

Tack till alla mina handledare i ”Kogner-gruppen”, jag hade en jättebra vecka.

Sara
Framtida forskare, superhjälte och allmänt fantastisk”

Jag passar på att önska dig Sara LYCKA TILL med din framtida forskarkarriär, och TACK för att vi fick ta del av din spännande forskarvecka!

//Johanna Perwe


Kommentarer

  • Birgitta Ruthberg skriver:

    Toppen SARA. Farmor önskar lycka till i din
    framtida forskning.

  • Jeanette skriver:

    Så trevlig och rolig läsning. Du är min hjälte och fortsätt skriv, mycket underhållande.

  • Magnus skriver:

    Va kul du verkade ha. Du skulle nog passa som forskare men kanske annu roligare att vara doktor i grunden for da kan du bade hjälpa sjuka OCH forska. Min kusin Anna Josefson ar just det pa Karolinkska – neurokirurg och forskare – jag kan nog fixa en prao hos henne om du vill?
    Atorps Magnus

  • Lisbet Helleberg skriver:

    Fantastiskt Sara! Du skriver så bra och det märks att du hade det så bra med både proteiner, handledare och möss! Vi är jättestolta över dej och att känna en superhjältetiger! Mormor o morfar

  • Per Kogner skriver:

    Hej Sara och Tack för ditt fina blogginlägg!
    Det var roligt att ha dig som prao hos oss. Välkommen tillbaka till vården och/eller forskningen! Att vi som jobbar har olika erfarenheter gör det bara bättre. Lycka till med studier och andra förberedelser!
    Per Kogner

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    .