Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

JUNI

16

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

Stålning del två och BOOOOOOM!

Detta är alltså den utlovade fortsättningen på ett tidigare inlägg om strålning och en förrädisk kickbike. Om du inte läst det hittar du det här: Strålning och den mordiska kickbiken. Och inte att förglömma, tack för alla inlägg om bloggen på och i sociala medier. Ett tips bara, lämna dom gärna här så att alla kan ta del av dem. Vardag. En av de trettio strålningsdagarna kunde se ut på följande vis. Noel hade en stående strålningstid klockan 08.00. Eftersom det är mycket svårt att säga till en ettåring att ligga helt still var han tvungen att sövas varje gång….

>> Läs mer

MAJ

29

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

Familj, ekonomi och Citykamrater.

Hur påverkas en familj som drabbas av att ett barn blir svårt sjukt? Och hur klarar man av det på bästa sätt? Ja, det är såklart olika. Men, man kan nog med säkerhet säga att ”det är bra om utgångsläget är gott.” Jag pratar då om enkla saker som att man bor bra, har vänner, familj och sånt. Men för mig måste jag nog påstå det viktigaste var att vi var kära i varandra. Jag och min fru alltså. Låt oss först göra en sak helt klar och tydlig. Jag älskar Emmelie, med henne i mitt liv är allting mycket…

>> Läs mer

MAJ

22

Josefine Gullbring

Josefine Gullbring

Skoltiden

Den 8 juni 1998 så hävdes min isolering och jag var fri att röra mig. Men eftersom jag var svag efter behandlingen så spenderades mycket av den sommaren liggandes i soffan eller utomhus i en skrinda. Denna sommar var även vädret perfekt för en som nyss hade gått igenom en benmärgstransplantation och inte fick vistas i direkt solljus; vädret var nämligen mulet och regnigt. Till hösten så skulle jag börja på ”sexårs”. Eftersom jag hade gått igenom en behandling så såg jag inte ut som alla andra jag hade inget hår och hade en slang i näsan, vilket gjorde att…

>> Läs mer

MAJ

12

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

Bra, Bättre, Ågrenska

Ågrenska. Det är ju nu två år sedan vår Noel sist opererades. Livet går vidare. Ni som läst tidigare inlägg kommer kanske ihåg att vi gjort mycket under denna tid. Här kommer ett tips till. Om ni får möjlighet, åk på familjevecka på Ågrenska. Vårt liv har sakta rulla igång. Det är jobb, innebandy, förskola, simning, teveserier, MR undersökningar, familjemiddagar, lämna på dagis, räkningar och resor till fjällen. Mitt i detta får vi chansen att åka till Ågrenska i Göteborg på familjevecka. Både jag och min fru Emmelie blir väldigt glada. Det verkade mycket intressant att få träffa läkare, forskare,…

>> Läs mer

APRIL

28

Rebecka Winell

Rebecka Winell

När det inte blir som givaren velat

Barncancerfonden har den stora ynnesten att vara inskriven i många personers testamenten. Det är vi väldigt glada över, för det innebär att vi kan fortsätta vårt viktiga arbete mot barncancer även i framtiden.  Just testamentsgåvor är ofta den enskilt största gåvan som en privatperson kan ge, så de betyder oerhört mycket. Men ibland blir det inte som givaren velat, och då blir jag som ansvarig för Barncancerfondens testamentensgåvor ledsen. Ledsen för givaren som velat skänka en gåva genom sitt testamente.  Ledsen för alla de barn och familjer som den gåvan inte kommer att få göra skillnad för. Det händer tack…

>> Läs mer

APRIL

13

Jannice Eklöf

Jannice Eklöf

Allt är inte bara negativt

Jag är med i en förening för familjer. En förening som blir tillgänglig först efter att den sökande genomgått stenhårda inträdesprov. För att bli medlem måste man genomlida snudd på omänskliga prövningar som sätter psyke och känsloliv hos samtliga familjemedlemmar i ett skruvstäd där de sedan bankas på från alla tänkbara riktningar. För föräldrar, såsom jag själv, gäller det att stå pall för den yttersta av plågor; den att se sitt barn lida och inte kunna göra någonting för att förhindra det. Snarare tvingas man många gånger agera medhjälpare under tillfogandet av smärta, och däremellan står man alltså maktlös medan…

>> Läs mer

MARS

20

Sanna Friborg

Sanna Friborg

Hur hamnade jag på Barncancerfonden?

Hur hamnade jag på Barncancerfonden? Just känslan av gemenskap och tillfredsställelsen i att jag gjorde något bra fick mig att fortsätta mitt engagemang för Barncancerfonden. Jag ansökte till Ride of Hope Europe, ett insamlingsprojekt likt Team Rynkeby fast med en annan rutt på bonusresan. Med en blandning av mitt tidigare team och nya sköna människor samlade vi in runt 1,4 miljoner till Barncancerfonden, samt avslutade med 8 dagars cykling i England och Wales. Här kan du se filmen från min resa Även det året jag var med i Ride of Hope Europe arrangerade jag Spin of Hope tillsammans med mitt…

>> Läs mer

MARS

17

Sanna Friborg

Sanna Friborg

Hur du skapar ett lyckat Spin of Hope

Hur du skapar ett lyckat Spin of Hope Teman på passen under Spin of Hope är många och det är enormt kul att se arrangörerna och instruktörernas påhittighet. I årets Spin of Hope hittar vi roliga teman som Pop up-spinning i en lastbil, Livebands-spinning, spinning till DJ och filmvisnings-spinning i 3-D. Mitt första Spin of Hope som jag var med att arrangera blev en riktig succé och början på ett jättepopulärt event som nu gymmet årligen deltar i. Både medlemmar till gymmet, deras vänner och bekanta, samt lokala företag köper återkommande cyklar på Spin of Hope. De hjälper även till…

>> Läs mer

MARS

16

Sanna Friborg

Sanna Friborg

Mitt första Spin of Hope

Mitt första Spin of Hope Under året som Rynkebyare så är det primära målet att samla in pengar till Barncancerfonden. Att cykla till Paris är bonusen som du får njuta av efter hårt arbete, både insamlings- och träningsmässigt. Genom Team Rynkeby kom jag för första gången i kontakt med eventet Spin of Hope. Mitt team fick möjlighet att anordna eventet om vi hittade en anläggning som ville vara med att arrangera. Jag pratade med de ansvariga på mitt lokala gym på Värmdö och de var inte svårövertalade. Med mig som projektledare från Rynkeby och med Lena från gymmets sida anordnade…

>> Läs mer

FEBRUARI

24

Jannice Eklöf

Jannice Eklöf

Utredning och diagnos

Utredning Efter några timmars orolig sömn får en lungröntgen inleda Juvas utredning. Vår lilla tjej är ledsen och rädd och jag måste bända loss henne från mig så hon kan stå själv medan hon röntgas. Jag står så nära jag tillåts och blinkar bort tårarna medan jag får behärska mig för att inte ta upp mitt barn i famnen och springa tills den här mardrömmen inte längre kan nå oss. Under resten av lördagen vandrar vi runt på avdelningen som en zombiefamilj, oförmögna att ta in vad som händer. Jag gråter och Kent stirrar tomt framför sig medan Jennilie leker…

>> Läs mer

FEBRUARI

19

Jannice Eklöf

Jannice Eklöf

Från diffus oro till brutal verklighet

Det susar i hela kroppen när jag avslutar telefonsamtalet med Kent. Den oro jag levt med har gått över i en panik så intensiv att tårarna knappt tar sig fram, mitt inre är förvandlat till is. Jag rycker ur mobilen ur laddaren och ringer till pappa för att be honom hämta mig. Medan jag svamlar osammanhängande i telefonen gör mitt organisatoriska jag en utbrytning och tvingar in mig på Juvas rum där jag norpar en ryggsäck som jag börjar fylla med mer eller mindre viktiga saker. Så lämnar jag skakande huset och börjar gå för att möta pappa. Jag ser…

>> Läs mer

FEBRUARI

15

Helena Gillberg

Helena Gillberg

Internationella barncancerdagen

Jag tänkte avrunda mitt gästbloggande här hos Barncancerfonden idag, passande nog. Idag är det internationella barncancerdagen. Idag mer än någonsin vill vi göra folk uppmärksamma på hur många familjer det finns runt om i världen som just nu i denna stund sitter med sitt svårt sjuka barn intill sig och ber till gudarna att just deras barn ska sitta på en av de fyra av fem stolarna som innebär ett levande barn i slutändan. Varje år insjuknar över 300 barn, bara i Sverige, i någon form av barncancer. Det är ungefär ett barn om dagen. Och sanningen är hård och…

>> Läs mer

FEBRUARI

01

Helena Gillberg

Helena Gillberg

Att se och förstå syskon i en svår situation

Det här är en hyllning till mina barn. Till mina stora barn. Ruts systrar. För man får aldrig, ALDRIG, glömma hur utsatta och drabbade syskonen blir när ett barn blir allvarligt sjukt. Syskon hamnar i kläm. Det går inte att komma ifrån. Syskon skyfflas iväg på kort varsel till mormor och morfar, till farmor och faster, för barnvakteri när det sjuka barnet akut behöver mammas och pappas fulla uppmärksamhet. Syskon får finna sig i att stå åt sidan och kompromissa när det sjuka barnet får som det vill. Syskon får acceptera att ibland vara helt osynliga när människor i omgivningen BARA…

>> Läs mer

JANUARI

01

Helena Gillberg

Helena Gillberg

Nytt år, nya förhoppningar

Nästan två år med cancermonstret som objuden gäst har nu gått. Två jular har passerat, två somrar, två födelsedagar och så vidare. Många dagar och nätter har tillbringats under sjukhusets blå filtar, med knarrande droppumpar och ständiga provtagningar. Men vi släpper det nu. Vi fokuserar på det som är bra istället. Jag vill hellre berätta om hur Rut skinit ikapp med julljusen under flera dagars julfirande, hur hon njutit av allt sällskap, alla firanden. Jag vill vara positiv på samma sätt som hon är. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: hon är en helt makalös person, med en helt overklig förmåga att…

>> Läs mer

DECEMBER

23

Helena Gillberg

Helena Gillberg

Det är kvällen innan julafton…

…och barnens ögon tindrar av förväntan. Knäcksmeten kokar på spisen och det doftar underbart av äkta gran i hela huset sedan vi tog in den i förmiddags. En stor och präktig gran är det. Rut valde den tillsammans med sin pappa igår. Vi är hemma från sjukhuset efter förra helgens febersläng. Det var ett vanligt förkylningsvirus som bråkade med oss den här gången. Nu rinner näsan hela tiden och Rut är alldeles röd under den, efter allt torkande. Men hon är feberfri. Det är kvällen innan julafton och vi är hemma. Vi tar en dag i taget. På sjukhuset förbereder…

>> Läs mer