Välkommen till Barncancerfondens blogg!

Här får du möta människor som delar med sig av sina erfarenheter om barncancer och verksamheten ur olika perspektiv.

MAJ

22

Josefine Gullbring

Josefine Gullbring

Skoltiden

Den 8 juni 1998 så hävdes min isolering och jag var fri att röra mig. Men eftersom jag var svag efter behandlingen så spenderades mycket av den sommaren liggandes i soffan eller utomhus i en skrinda. Denna sommar var även vädret perfekt för en som nyss hade gått igenom en benmärgstransplantation och inte fick vistas i direkt solljus; vädret var nämligen mulet och regnigt. Till hösten så skulle jag börja på ”sexårs”. Eftersom jag hade gått igenom en behandling så såg jag inte ut som alla andra jag hade inget hår och hade en slang i näsan, vilket gjorde att…

>> Läs mer

MAJ

09

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

Kiss-rapport

En sanning. Jag har alltid hävdat att det inte finns en universal sanning i hur man skall vara som förälder. Jag har ändrat mig. Det finns, har jag nu lärt mig en. Det är TA DITT BARN PÅ KONSERT! Jag menar såklart rockkonsert. Välj också något stort, som till exempel ”the hottest band in the world”. Kolla noga på åldersgränsen och gå så snart ditt barn är gammalt nog. En kväll att minnas. Vi hade sminkat i flera timmar, jag skriver vi men menar såklart att Emmelie hade sminkat sin man, sina barn och våra vänner familjen Bodin. Så snart…

>> Läs mer

APRIL

29

Josefine Gullbring

Josefine Gullbring

En annorlunda julhelg

Trots att jag fick min diagnos så nära jul så fick vi ändå åka hem över helgerna. Men den julen blev inte som andra. Eftersom jag var trött orkeslös efter behandling så fick jag mest ligga i soffan.   När nyårsdagen kom vaknade jag och var sämre än vanligt. Mina föräldrar tog beslutet att åka in till sjukhuset. I taxin in blev vi stoppade av polisen, men när polisen såg mig och sa han bara ”sjukt barn i bilen, kör vidare”, så vi körde på. När vi till slut kom till sjukhuset så fick vi reda på att jag hade…

>> Läs mer

APRIL

28

Fredrik Bäckman

Fredrik Bäckman

När en familjemedlem dör men en annan lever vidare.

Jag skriver detta inte fullt en vecka efter att min idol, förebild, vän och farfar lämnat oss. Saker och ting blir nästan aldrig så tydliga som när någon man älskar dör. Vi har ju på förekommen anledning levt ganska nära döden i ett par år. Jag tror det är svårt för någon som aldrig på riktigt prövat tanken på att mitt barn riskerar att dö vet hur det känns. Jo, jag vet. Alla är ibland oroliga för sina barn och spenderar en liten stund med att fundera över det värsta. Men, låt mig ge ett exempel. Jag säger: Om Noel…

>> Läs mer

APRIL

27

Josefine Gullbring

Josefine Gullbring

Hur det hela började

Sommaren 1997 var som vilken sommar som helst. Solen sken och jag på Åland med mina barndomskompisar Amanda och Irene och våra familjer. När hösten kom så förändrades mitt liv. Jag började plötsligt halta och känna mig allmänt dålig. På vårdcentralen hittade man inget så jag blev hemskickad med ett par kryckor. Som såklart inte hjälpte. Månaderna gick. Jag fick besöka den ena avdelningen efter den andra och göra den ena undersökningen efter den andra. Men ingen hittade vad det var för fel på mig. När det började närma sig jul så var jag så dålig att mina dagar spenderades i…

>> Läs mer

NOVEMBER

10

Josefine Arebratt

Josefine Arebratt

Leukemi – Min historia – Del 2

Jag hade leukemi. Allt gick så snabbt, jag hann inte med. På kvällen när jag fått min diagnos fick jag sätta mig ner med en sköterska som förklarade vad min sjukdom var för något. Till hjälp hade hon små plastfigurer som skulle agera celler och mediciner, och det enda jag kunde tänka på var att jag kände mig åtta år gammal. Hon tog fram en liten sak som jag för allt i världen inte kunde förstå vad det var för något. Den såg ut som en liten dosa i metall, lite större än en femkrona. Dosan var fylld av något…

>> Läs mer

OKTOBER

26

Josefine Arebratt

Josefine Arebratt

Leukemi – Min historia – Del 1

Nu när jag har fått möjligheten att gästblogga för Barncancerfonden tänkte jag helt enkelt börja med att berätta om min bakgrund. Jag heter Josefine Arebratt, är 22 år gammal och bor i Falun där jag är född och uppvuxen. Jag har tre katter, jag har 70 par skor, jag älskar mat, jag har bott i London, jag har sarkastisk humor, jag pratar väldigt mycket, jag har en tvillingbror, jag är skorpion, jag ska plugga till sjuksköterska, jag samlar på tomtar, jag har små fötter och jag har haft akut lymfatisk leukemi. Några veckor efter att jag hade börjat på högstadiet…

>> Läs mer

MAJ

11

Charlotte Wallin

Charlotte Wallin

Alla känner till det hemliga märket

– Alla har det hemliga tecknet här, viskade hon. Det är vårt tecken. Två personer kom fram till oss. – Jag tog med mig syrran. – Har hon också…? – Nej, men hon är cool. Hon en av oss.  De har samlats på en plats utanför Stockholm för sitt årliga nationella möte. De flesta har tecknet på sina kroppar men några har det via blodsband. Osynliga märken är också godkända. Om bara märket finns där i kroppen så är man med i gänget. – Alla med märken blir automatiskt medlemmar. Men inte alla vill vara aktiva. Det är också ok….

>> Läs mer

JANUARI

20

Charlotte Wallin

Charlotte Wallin

Nej det blev inte 100 % bra – men inte heller 100 % dåligt

För en vecka sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen som hette ”Gick det bra eller dåligt?”. Det handlade om att procentsatser när det gäller barncancer är oväsentliga när det kommer till våra egna barn eftersom, menade jag, det kan antingen gå bra eller dåligt. Det är 100 % leva eller 100 % dö. I samma ögonblick som jag la upp det inlägget så visste jag att det var fel det jag skrev. Eller åtminstone väldigt förenklat. För oavsett vad man tror så kan det mycket väl bli bra till 80 % och dåligt till 20 %. Till exempel….

>> Läs mer

DECEMBER

23

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

Jul, jul… strålande jul, eller…

Jag har hört att julen skall vara en tid då man inte behöver oroa sig, en tid då både ljus och kärlek skall spridas. Det hela låter oerhört fint på pappret… Men hur ser det egentligen ut när man tittar sig omkring i det som kallas för verkligheten… I den verklighet jag ser finns det faktiskt folk som av olika anledningar inte alls får uppleva den lugna och kärleksfulla tid som julen sägs vara… När det gäller jultraditioner och julfirande har mina krav sänkts med åren. De köttbullar som mamma gör i ugnen och som blev min livlina när jag…

>> Läs mer

DECEMBER

11

Johanna Perwe

Johanna Perwe

Delta i vår jobbenkät för unga vuxna

För att öka vår kunskap kring hur sysselsättningen ser ut hos unga vuxna som haft cancer som barn har vi gjort en webbenkät. Tillhör du själv målgruppen är du välkommen att dela med dig av dina erfarenheter i enkäten! Sedan i somras har vi glädjande nog superbegåvade Charlotte Rutegård här hos oss; det är hon som kommer att arbeta med resultatet av enkäten. Du får gärna höra av dig till henne om du har frågor eller funderingar kring enkäten eller om du vill dela med dig av dina, eller ditt barns, erfarenheter från arbetslivet som du tror kan vara värdefullt för oss….

>> Läs mer

NOVEMBER

21

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

Att våga falla, spränga gränser och ta kål på Jante

November är här och löven exploderar i sin färgresa. De flesta löv har nu släppt taget. Vägen är att frivilligt falla ner mot marken. Ovetandes om vad som väntar dem där. De virvlar runt en stund i den klara höstluften, känner att de lever och får nya perspektiv för att sedan sakta singla ner mot jordmånen. Valet är klart! Ett fritt fall på fast mark. Några få löv håller sig kvar högt där uppe i de kala, på dess ursprungsgren. Rötter ber löv släppa taget, då de kommer ny-tid. Mörkret ljusnar när tiden är inne, allt har sin tid. Lövet…

>> Läs mer

SEPTEMBER

30

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

September – en fantastisk månad… kanske den viktigaste av alla!

  Januari börjar året februari kommer näst, mars april har knopp i håret maj och juni blommar mest, juli, augusti och september härlig sommar är det då… Jag skulle vilja göra en remix av Beethovens gamla dänga och skriva till att september är de barncancerdrabbade barnen och familjernas månad. Enligt mig och Kolmårdens Vd kanske den viktigaste av de alla. En månad som detta år inleddes av flera Walk of Hopes runt om i landet. Ett par tusen människor från norr till söder gick igång denna månad, och bidrog med både tid, energi och resurser för att fler barn skall…

>> Läs mer

MAJ

06

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

Äta bör man, annars dör man…

Mat under behandling är inte en lätt fråga. Antingen äter man alldeles för mycket, eller ingen ting alls. När jag träffar andra canceröverlevare brukar ibland ämnet komma på tal. Utifrån sett skulle man kanske kunna ta oss för ett gäng gravida kvinnor/män. Det talas ostbågar, glass, saltgurka, panpizza och lite annat därtill. Saker man tidigare inte gillat och som i vanliga fall kanske klassas som skräpmat men som under behandlingen blivit det primära och livsviktiga kostintaget. Saker som man efter behandlingen antingen avskyr eller älskar och som i många fall fortfarande kopplas ihop med sjukdomsperioden. Jag själv åt knappt någonting….

>> Läs mer

AUGUSTI

30

Cecilia Fellenius

Cecilia Fellenius

Min resa (in i barncancerns värld)

Det sägs att det inte finns något ont som inte för något gott med sig… Det sägs också att alla erfarenheter och upplevelser man får genom livets resa gör en starkare och formar oss till de vi är, till den unika människa du är. Jag har själv inte alltid sett livet på detta sätt. Men idag väljer jag att tro, tro på allt vi är med om kan vändas till något bra även om vägen dit kan vara olika lång och svår. Alla har vi olika resor med oss i bagaget, resor som formar på gott och på ont. Min…

>> Läs mer