Pina och återuppståndelse
Oj vad mycket man hinner med när man har friska barn. Det har varit fullt upp hela påsken. De som kom på uttrycket stilla veckan för påskveckan måste haft helt andra ambitioner än vad vi haft i år. Vi har varit upptagna med sådant som vi inte hunnit med, eller inte kunnat eller velat göra när Julia var sjuk.
Det blev en liten utflykt till ett lokalt mejeri i närheten som har goda gåsostar (det är en gås på etiketten) som vi brukar köpa. När vi kom fram till mejeriet och skulle gå in i butiken så undrade Julia om man fick gå in och se hur de gjorde ost. Jag svarade närmast reflexmässigt att det får man inte. Hygienregler på mejerier kan knappast medge att folk klampar in hur som helst.
Väl inne i mejeriets butik så hörde vi oss i alla fall. Jo, det skulle gå bra att komma in i mejeriet om bara några veckor, för det kommer att vara vara öppet hus då. Att handla ost med glada barn kan vara riktigt underhållande. Vi smakade på några ostkuber för att jämföra de olika typerna och barnen pratade sinsemellan om vilka ostar vi skulle köpa. De fastnade för en kattost, medan kycklingosten liksom hade mer vuxen smak. Det blev verkligen ett flängande hit och dit under den lediga veckan.
Julias storebror Gustav är väldigt intresserad av solsystemet och universum. Hade han kunnat hade han säkert velat åka på sightseeing till både Mars och Jupiter, men vi fick nöja oss med att åka till observatoriet i Göteborg istället. Själv har jag aldrig varit det minsta intresserad av att titta på planeter och stjärnor. Det har räckt gott att bara läsa lite om dem och kasta ett öga på dem utan teleskop. Nu fick vi se på fem månar (vår måne och Jupiters fyra galileiska månar), två planeter (Mars och Jupiter) och en grupp stjärnor (vid mitten på skakeln i Karlavagnen) i teleskop. Det var faktiskt fascinerande, särskilt att se Jupiter med sina månar.
Att följa nyfikna barn i deras intressen är verkligen berikande. För fyra år sedan åkte vi till Bröderna Ivarsson i Osby för att leka. Gustav har sedan dess velat åka tillbaka dit, men det har inte blivit av under Julias sjukdomstid. Antingen har vi inte kunnat vara så långt från våra kära sjukhus, eller så har Julia inte kunnat åka vare sig bil eller tåg så långt utan att må illa, eller också har vi helt enkelt varit så trötta att vi inte kommit på idén att det skulle kunna vara möjligt att åka dit. Skärtorsdagen var det äntligen dags.
Det var faktiskt bara andra gången vi åkte mer än ett tiotal mil hemifrån med bil sedan Julia blev sjuk. För henne så har bilåkning och cancer inte varit någon vidare bra kombination, så vi måste påminna oss om att det nog inte finns något hinder för att åka bil längre. Bilresan dit gick nästan utan illamående men krävde en strategisk rast där vägen var som krokigast. Hemvägen var mycket enklare, för då hade barnen lekt och rasat så att de sov större delen av vägen. Leken i Osby verkade inspirera till utbyggnad av infrastrukturen hemma. Sedan några dagar har golvet i vardagsrummet en tågbana som slingrar sig fram mellan och under möblerna. Det gör barnen med när de leker med tågen.
Själva påskhelgen var lugnare än vardagarna innan. Och vilket sommarväder det har varit sedan påskafton, riktigt bra dagar för familjesamvaro. Julia passade på att inför alla visa hur bra hon kan cykla numera. Minnet av Julias insjuknande för tre år sedan finns där, men är inte så väldigt påträngande för oss längre. Om vi låter långfredagens pina representera minnet av Julias insjuknande för tre år sedan, så får då påskdagens återuppståndelse och glädje representera lättnaden över att Julias behandling är över. Det är inte utan att en del bibliska berättelser verkar mer meningsfyllda när man råkar ut för saker man inte rår över.
Det är märkligt hur stor förändring det har blivit under de senaste generationerna. För bara 100 år sedan var det väl ingen som nånsin trodde att man skulle kunna bota oförklarliga sjukdomar som leukemi. Vardagen har nu återvänt med barn som ska upp till skola och lekskola på morgonen. Varför ska man lägga sig på kvällen innan det blir mörkt? Föräldrars svar att man annars inte orkar upp när det blir ljust på morgonen tas emot med stor skepsis, men två väldigt morgontrötta barn blir det om man inte lyckas få dem i säng i rimlig tid.
/Magnus